annikakonstapeln

Det är ett helvete varje dag....saknaden, tomheten,ensamheten. Ja jag har min man och Vincent men känner mig så så ensam. 

Du var vår lilla spillevink, så full av liv❤️och nu är allt borta.

Ibland fattar jag inte vad som hänt, tror jag e i en djävla mardröm , och hoppas snart vakna upp.men sen kommer verkligheten och jag inser att detta e vårt liv nu.

Var där i tisdags.....första tanken när jag satt där med dom andra "äldre" mammorna , vad gör jag här....har väl inget gemensamt med dom( deras barn var runt 18-23 år när dom gick bort.) ville ju ha folk i min sorg med små barn.

Men ack va fel jag hade ...... vi är här tillsammans  i våran sorg. Känner samma saker ,mår skit, ledsna, fattar inget ,ensamheten m.m 

Jag är inte konstig som känner allt jag gör...dom gör det med, fastän våra barn dött för 8 mån, 6år , 15mån , 3 år m.m sen.

Det var som en av mammorna sa, det är bara försöka överleva 1:a året, vakna ,gå upp ,äta göra dom alldagliga sakerna . Som man självklart gör men i denna situation som vi är i så e det väldigt jobbigt.

Jag saknar dig över mitt förstånd❤️❤️❤️du är med mig alltid Maximilian .