Livet går vidare säger man, men vi ser på när ni andra lever vidare som vanligt.
Önskade att vi kunde det med, men det känns inget vidare... tiden står stilla fastän det gått lite över 3 jävla år utan dig Maximilian.
Fattar inte ,vill skrika men det går inte. Hur har detta gått att vi är här 3 år senare utan dig.
Och snart kommer din födelsedag 11 år den 6 dec.
Du hade hela livet framför dig min lilla älskling, hoppas du blir firad bland änglarna. Vi tänder ljus som vanligt hos dig.
Och sen kommer julen som du älskar.... känns fortfarande jobbigt att ställa fram tomtar o stakar men jag gör det .
Som tur har vi din storebror som är så stark och underbar. Han kämpar på sitt sätt i tysthet... vet han saknar dig massor som vi andra gör men säger inte så mycket.
Så har vi den här jävla Corona som dödar massa människor över hela värden.
Nu får man inte träffa andra än sin familj max 8 pers så det verkar som man får fira jul själv och inte med mina bröder med familjer.
Det känns skit också.
Men saknaden efter dig Maximilian är olidlig finns inga ord att beskriva hur jag/vi känner oss. Ensam!
Vi hålla om dig , kram , pussa dig , lukta på dig och höra din röst. Men aldrig mer😢
Älskar dig