För exakt 4 år sen köpte vi ny cyklel till maximilian, han valde denna fina röda själv.
Så stolt och nöjd.
Hann ju inte cykla jätte mycket på den innan olyckan.
Sen dess stod den i källaren i nästan 4 år, vi orkade inte göra nått. Gjorde för ont men nu sålde vi den till en vän.
Allt gör ont , saknaden, längtan, ovissheten hur vårt liv skall bli utan maximilian i fortsättningen.
Kroppen skriker efter honom....
Orken är som bortblåst, orkar nästan inget.
Som tur tar Vincent tag i hemmet ( han är 14 år) städar, tvättar m.m ingen kille på 14 skall behöva ta hand om sina föräldrar. Vi är så tacksamma mot honom finns inga ord.
Älskar honom❤️❤️❤️
Han är vår klippa och dessa två:
Som tur har vi Ozzy och Leo så vi kommer ut.
Det var det bästa som vi köpt efter olyckan ....
Men Maximilian hade älskat dom också det gör ont att vi inte kunde skaffat dom innan,barnen ville ju ha hund.
Känns som alla tror att allt är bra igen med oss....att vi gått vidare.
Det gör vi väl på ett sätt men saknaden är där varje timme varje minut varje andetag. Gråten likaså... visste inte att det fanns så mycket tårar, dom tar aldrig slut.
Ingen frågar el pratar om Maximilian längre, som han aldrig funnits . Han fanns i nästan 8 år fan helvete...... som jag saknar honom.
Älskar dig nu och för alltid min lilla kllle uppe i himmelen.