annikakonstapeln

Det var en väldigt känslomässig dag från första stund tills jag la mig.

Klump i magen ,känsla av tryck över bröstet.....

Börjar dagen med att gråta ....och fortsatte med det hela dagen i olika former.

Haft genomgång av hela scenariet i huvudet igen sen olyckan fram till slutet, varje dag steg för steg vad som hände.sett allt framför mig igen. Jobbigt som fan vart väldigt låg hela veckan.

Och igår kom dagen som jag inte ville komma , årsdagen 1 år.

Trodde aldrig att det skulle vart så jobbigt som det blev.😢

Hade två vänner från min fotboll här som ville vara med oss på vår dag av sorg, är  så tacksam vi fikade och gick å la blomma på graven .

Sedan alla dom skrev på Facebook , tack❤️

Sen kl 18 kom några i familjen/släkt /vän till graven och hade en liten minnesstund. sen bjöd vi på pizza hemma i trädgården, blev en fin stund med lite skratt trots 😢😢😢all sorg.tacksam att ha er i våra liv.

När alla gick hem , hände det ....vår andra son föll långt ner... låg i sin ensamhet när jag hittade honom och grät hejdlöst.

Saknaden efter sin lillebror och bilder av honom i hans huvud vid olyckan kom fram❤️satt och höll om honom länge och vi grät.

Detta händer inte ofta men va ont det gör i hjärtat när det händer.... vill ju inget annat än att Vincent skall må bra. Men här e ju beviset .... han tänker mycket men vi ser det inte . Det gör ont i mitt mamma hjärta❤️.

Det känns fortfarande som en mardröm vill vakna och ha honom hos oss igen, men verkligheten är en helt annan sak. Har väldigt svårt att fatta det, gör så ont och nu har det gått 1 helt år. Fan det är ju massa år kvar ,hur fan skall man orka.

Somnade på samma sätt som jag vaknade , gråtande .