annikakonstapeln

Kvällarna är jobbiga, vi tänder ljus för vår ängel varje kväll❤️

Och då rullar tårarna ner för kinderna.....

Kvällarna var våran mys tid....satt i soffan och kramades med min Lill-kille❤️. Han var alltid hos mig och gosade....det saknar jag mest av allt nästan.Han var min kramkille och Vincent satt hos sin pappa och det gör han än. Då känns det extra tungt.....att inte ha honom hos mig. Då har jag som tur ,Leo som jag tvingar att ligga hos mig så jag får krama nån när det ör jobbigt. Men det tar inte lång stund förrän Vincent kommer å sätter sig hos mig när han ser mig ledsen.❤️❤️❤️❤️

 

 

 Som Vincet sa : mamma detta skulle Maximilian älskat.

Det är jobbigt att höra honom säga det, för då fattar jag att han tänker och funderar mycket om honom.❤️Önskade att allt var en djävla maddröm.

Som sagt snart kommer tiden som jag har älskat, julen. Men nu vill jag inte ens fira den.....

Men måste för vi har en underbar son till, men gud va jobbigt det är. Handlat lite julklappar till Vincent och sen går jag och tittar på saker till Maximilian , och sen slår det mig han är ju borta.

Går ut i bilen och gråter.....gråter....gråter finns det så mycket tårar.Ja tydligen!

Vill inte ens ta fram alla julstakarna och tomtar.....men måste nog ändå fastän hjärtat gråter.

I början var vi hemma båda två, vi var sjukskriva i ca 3 mån ihop.

Vi gjorde inte mycket eller rättare sagt orkade inte göra nått....vi var trötta trötta trötta!

Som tur igen hade vi Vincent som skulle till och hämtas från skolan.Och Leo behövde få sina små promenader.

Annars tror jag inte vi hade gått upp ur sängen....så djävla jobbigt är det.

Ja vad skall man säga.....tur vi har Vincent och Leo annars hade vi aldrig kommit upp på morgonen. 

På med mysbyxor och t-shirt och skicka iväg killen till skolan.

Sen blev vi liggande i soffan framför tv:en , orkar ju ingenting.....förutom små kisse pauser med lilla Leo.

Skall vara glad om man orka plocka bort och tvätta lite kläder, men det gjorde man inte ofta .Och laga middag ......ibland.....tur vi hade snälla vänner som kom med mat i början. Jätte tack till er alla❤️Ni vet vilka ni är.

Nån vecka innan begravningen köpte vi en hund på blocket. Så typiskt oss att göra impuls saker, det blev en boxer.

vi döpte honom till Leo efter Maximilians bästa gosedjur.

Vi åkte ner dagen efter begravningen till skogarna i Småland och hämtade hem honom.....vi tror att vi räddade honom. Hemmet var förfallet och smutsigt.....

Leo är född 24/6-17 han var 8v när vi fick hem honom.

 

Vi älskade honom från dag ett......MEN han kommer aldrig ersätta Maximilian ❤️

Men han har nog räddat hela vår familj.....med sin oändliga kärlek .

Torsdagen 24/8 kommer jag aldrig att glömma i hela mitt liv.

Dagen då vi tog farväl av våran underbara kille Maximilian.

Värsta dagen .......visste inte att det fanns så många tårar.

Vi hade begravningen i Lundby nya kyrka , för att alla skulle få plats att ta farväl. Och det var många som kom......Tack!!!!

 

Våran präst Peter var helt fantastisk, underbar människa❤️

Och han kommer fortfarande till oss och pratar.

Vet inte hur jag tog mig igenom denna tunga dag.......

Nu finns det bara en stor stor tomhet efter våran älskling .

 

Vincent är så underbar har håller ihop oss hela tiden och fixade denna jätte svåra sak galant, älskar dIg❤️

 

Här håller Vincent urnan som sänktes ner på Lundby gamla kyrka . Vår kille ligger ihop med min mamma och pappa❤️

Vet ej var jag skall börja....

Lever i en maddröm , vi miste våran lilla Maximilian i somras i en olycka hemma. Hamnade på sjukhus hade 75-80%brännskador, hamnade i Linköping några dagar sen upp till ecmo i Stockholm och där gick inte hans liv att rädda . Mardrömmen börjar där.....

åkte hem och mötte tomheten....saknaden är olidlig.....vill vakna upp från detta och att det skall bli vanligt igen.

men det kommer det aldrig bli........