Idag e en tung dag,10 år sen min underbara mamma somnade in.
Hon somnade in med mig och mina bröder och pappa runt sig på sjukhuset,värsta ögonblicket i mitt liv när hon tog sista andetaget.
Hade då vart liggande i ca 2v,med oss som vakende runt henne.Just då ville jag att hon skulle leva,men nu e jag glad att det gick så fort ändå.Fastän jag hade gjort allt för att ha henne hos mig.
Hon var min klippa,hade första fyllan med henne på Mallorca,när jag var 17-18 år.
Min bästa vän,kunde säga allt till henne,vi bråkade ALDRIG!!!! Tror inte att vi gjorde det nån gång faktiskt under min uppväxt,el efteråt.
Hon var mitt allt,saknar henne otroligt mycket......
synd att hon inte fick va med mig med mina barn...hon hade älskat dom.
Men som jag säger till mina killar,mormor och morfar sitter på ett moln och tittar på oss.
.... snyft.
Tiden läker alla sår,men som jag saknar henne och pappa.Dom var bäst,ställde upp i vått å torrt.
ÄLSKAR ER!!!!
1
Lina S
2
Elinore
3
Mia
4
annika
Det blir aldrig detsamma utan farmor och farfar <3
Annika, tiden läker inte såren, bara ändrar dem, det gör ont, det lättar men sen gör det ont igen, och sen lättar det, en sak är det samma, kärleken och saknaden, den kommer alltid finnas där, men ändras hela tiden, ibland lättare ibland svårare.
Samma sak säger jag till Sam, hans mormor finns där uppe och tittar ner och ser till att han sköter sig, att han är snäll. Det lättar lite i sommar är det 18 år sedan mamma gick bort
tack.
Känner med dig Annika! Var med om samma resa för 5 1/2 pr sedan då min mamma gick bort, och till sommaren är det 3 pr sedan mun pappa gick bort. Kram på dig!!!