För er ja.... men för mig är det en skit jobbig tid, älskade denna tiden förr men nu är det tungt.
Men men vi har en son till ja jag vet, men mycket blandade känslor för allt detta ändå.
Saknaden efter vår Maximilian är skit jobbig alltså skit jobbig. Känslor höger och vänster....
Och så ser man er andra som njuter önskade jag kunde det fullt ut för Vincent. Men det e svårt, denna tryckande känslan i bröstet hela tiden , saknaden önskan att allt var en dröm , få vakna upp ur denna maddröm. Men tydligen är vårt liv Såhär nu , å
det känns kasst.
Som en sak missat ta ledigt på avslutningen för Vincent nästa vecka, gör alltid det missat det totalt, för i sorgen så är minnet katastrof glömmer glömmer å åter glömmer saker om man inte skriver upp det direkt.... och det hade jag ju inte gjort. Vet
ej hur jag löser detta har ju vart med varje år på barnens avslutningar och nu har jag ju bara min fina Vincent kvar.
Som här firar dom mig på mors dag. Som vi brukade göra med Maximilian också. Då känns det tungt😢
Här e lite kort som kommer från Facebook som minnen var å varannan dag. Det gör ont som fan men jag är så glad att dom kommer och att jag tog så mycket kort på dom.
Maximilian älskade vara med på kort....
Men inte Vincent tyvärr. Hoppas det blir bättre vill ju ha kort ....
Det ända jag har kvar efter Maximilian ❤️❤️❤️❤️